En annan del av mig

Sitter här nu på andra sidan skärmen av det du läser med en sån go känsla av positiv energi, glad och tokiga minnen/bilder i huvet och stundtals ett sånt där lite fånigt smile på läpparna.

Och nej, jag har inte varit på klass återträff (även om det säkert skulle kunna framkalla samma symptom) eller lekt med syskonbarnen.  Har heller inte gjort nåt ”dumt” .

Tusse (jag) har helt enkelt varit på en ”simpel” danskryssning. Efter lite bollande och sms hit och dit och beslutsångest om man skulle åka på DBK eller kryssning blev det tillslut en hytt med två av varje sort som drog ut på Östersjön och Paradiset, dvs Birka Paradise och till tonerna av bl a Casanovas från dansbandsscenen.

Och man kan säga mycket om en kryssning om allt möjligt. Även om jag ibland inte (vill) förstå uttrycket ”det som händer på en x-ning……” I det här inlägget behöver det eg inte användas.

MEN något som jag dock kan konstatera ännu en gång är att en kryssning ger en så mycket energi, inte bara på plats utan resten av helgen och kanske längre därtill. Och det beror egentligen inte på några större onaturliga saker.

Har man ett gäng härliga tokar man delar hytt med, så är det nästan A och O för en lyckad kryssning. När alla verkligen sprudlar och utstrålar positiv anda från första stund man ses vid terminalen, ger varandra småpikar (fullt av kärlek förstås), gör ”high-five” för att man råka få till en avgörande kommentar om något den andra sa, härliga skratt, bjuder på sig själv vad gäller lite galenskap och go dans med delar av hyttbefolkningen. Ja, det ska mycket till för att man inte kommer hem som en ny människa.

Får heller inte glömma hur prisvärd en X är jämfört med en "vanlig" danskväll. En hytt för några hundra och du har tillgång till både spa/relax, ”spritbutik”, dans och discogolv, restauranger, trubadur och piano underhållnig med mera. Vad kan slå det?

Personligen är jag lite förvånad över mig själv. Hade jobbat sen kl 0400 samma dag för sjätte dagen i rad och trodde att jag inte skulle orka med hela natten och vara på så bra humör som jag var pga tröttheten. Men ovan faktorer trollade med min kropp för stunden, bevisligen.

Vad kan man då säga om själva dansen? För mig är en danskryssning INTE enbart dans utan även lika mycket partyparty, socialt umgänge och konsten att bara vara och njuta av tillvaron. Men när man väl står där på dansgolvet och släpper loss till en go bugglåt eller njuter i en härlig fox med en dansant tjej/kvinna, då kan iaf jag känna mig speciell. Har ingen ambition att visa upp mig (finns inget att visa) men eftersom vi fyra + några till var de enda som verkligen kunde dansa på riktigt OCH festa tillhör vi ju en liten ”unik” skara på båten som delvis drar uppmärksamheten till oss. Och det bara för att vi gör det vi gillar (dansar) på naturligt och kontrollerat sätt (läs: inge fylledans/hemmasnickrad bugg).

Dock har resan lärt oss och förhoppningsvis även personalen en liten ”läxa”. Och det är att man ska säga till INNAN att man vill ha splittrad nota när man ska betala. Annars kan man få ett mindre bra bemötande. Fast eftersom hon inte kunde bemöta vårat sk ”misstag" (eg gjorde inte VI något fel) på ett servicevänligt sätt fick hon snällt nöja sig med bara femtio öre i dricks, haha.

Till sist… En kryssning är inte slut bara för man kommit i land. För är det något som jag uppskattat på sista tiden vad gäller kryssningar så är det två saker (förutom den kick HELA resan ger).

Det första är att man inte behöver stressa av båten för att hinna med anslutningsbussar nu när man bor i sthlm. Kan lugnt låta 95% av alla andra gå av först istället för att trängas :)

Det andra är att ”tona ner” kryssningen genom att tex fika/äta  /ta en öl på fastlandet när man anlänt och ha lite eftersnack istället för att splittras vid kajen och sen tillbaka till vardagen. Blir så rumhugget och ensamt så snabbt. Denna resa blev det verkligen en mysig nertoning. Synd att inte hela konceptet vi tänkte gick i lås..

”Maniac” -  vad är det för jäkla skitlåt föresten ??*ler* ( http://www.youtube.com/watch?v=ruh9oKT6HZw ) Har suttit nu under denna skrivning och lyssnat på låten minst 25 gånger…Förstår inte att en sån låt kan sätta sig på hjärnan så nåt bra var det säkert med den, haha .. Kanske blev lite skadad då vi ville att fler än Casanovas skulle göra våra nynnade tankar till dansvänliga toner… :)

Nu kommer nog min första riktigt kritiska blogg... Och det här mina tankar, inget annat!

Har aldrig varit nåt större snille vad gäller sport, vare sig av utövandet eller av intresse vid sidan av. Och jag missunar inte de som håller på med sport. Alla har vi olika intressen. Men folket vid sidan av...

Många gånger när jag gick och kollade på det lokala fotbollslaget hemma i min hemort var det mer vanligt än ovanligt att när jag kom hem och pappa fråga: Hur gick det och vem gjorde (ev) mål?
Inte en aning, sa jag. Jag gick dit för att träffa folk och vara social samt stötta föreningen med min entréavgift och köpa lotter...

MEN.... som det är nu, och har varit i många år bland de stora klubbarna i landet, är de som säger sig stötta laget och är supporter och allt "gulligt"... I helvete heller..!!

Hur faan kan man kalla sig för supporter och säga sig stötta laget när de vill bråka, sloss, ge sig på laget/dommaren och allt annat skit även utanför/efter matcherna.?
Varför ska det vara så jävla svårt och fatta att det bara är sport det handlar, én boll som är rund, vanliga människor som utövar sin hobby (eller yrke som en del vill kalla det??). Kalla sig för vad man vill men inte faan är man en supporter om man deltar i ovan beskrivning. Och ja..det faktiskt mest inom fotbollen detta händer..
Får inte glömma att det finns ju tack och lov väldigt många som är där som supporter och beter sig som en sådan.

Nu finns det ju väldigt många, och framförallt i de mindre ideella klubbarna som är VERKLIGA supportrar. Har själv kört buss åt många lag inom olika sporter och sett vad en VERKLIG supporter är. Och man kan givetvis inte jämföra små klubbar med de allsvenska. Men faktum kvarstår dock.

Håller som bekant på med dans till och från och hittade en text från en orkesters turnédagbok som kan ge en tankeställare med ovan text i bakhuvet. Håll till godo!

Urklipp ur dansbandet Kindbergs turnédagbok

 P.S När jag kom hem till Stockholm på Söndagskvällen möttes jag av ett smärre inbördeskrig på Gullmarsplan. Ett horribelt koppel men förfriskade ungdomar, samtliga av någon anledning med grön och vita halsdukar och mössor skövlade runt och vrålade, kastade flaskor och allmänt terroriserade varandra och sin omgivning. Min gissning som utomstående var att det inte var någon lokal syförening på väg från ett möte utan snarare hade något med boll eller puck att göra. Vad vet jag?

Man kan kan inte låta bli att fascineras över detta fenomen som uppstår just här med jämna mellanrum. Det är fylla, slagsmål, vandalisering, trakassering, kräkning, vrål och glåpord. Frågar man någon om tredjevärldskriget brutit ut får man garanterat svaret att nej, det har med sport att göra. Hm, eh, jasså?

Lek med tanken att föra över de här attributen på vår nisch av tillvaron,  nämligen dans. Vi gör så här. Efter en kväll på Mälarsalen går vi därifrån i klunga ner mot tunnelbanan. Vrålandes på Wahlström "nyskild, lonely och ensam" i falsk kör. På vägen dit passar vi på att kasta ett gäng buggskor genom några dyra skyltfönster så glassplittret yr över stan. Vi passar också på att misshandla några pensionärer som har fräckheten att påstå att Curt Haagers spelar bättre än Perikles, rejält. Vi kastar dansbandsplattor och affischer på Scotts  över hela stan.

 Så fortsätter vi helg efter helg och dans efter dans tills det blir piketpolis, kravallstaket och extrainsatta ridande poliser utanför Yesterdays. Ärligt talat. Hur många veckor skulle det ta våra övergödda politiker att förbjuda och bannlysa allt vad dans heter? Inte länge!

Men det klart, skillnad ska det ju vara, eller hur?

Men ändå, lek med tanken.

Fyra tassar och en konstant viftande svans och bedjande blickar om både mat och lek...

Veckan som nu snart är till ända har varit en av de bästa av mina schema lediga veckor. Detta beror helt enkelt på en tjej som heter Annie. Och jag vet att jag kan verkat tjatig denna vecka och prata mycket om mitt lilla hundjobb. Men det är inte för inte jag gjort det...

Hade fått äran att vara hundvakt åt en väns flickväns ena hund under en vecka medan matte Pia behövde egentid med lillsyrran som förhoppningsvis ska bli lika väluppfostrad som Annie.

Att hundar är och blir kloka och som ett barn är det inget snack om. Tas(s) de bara väl omhand av rätt människor blir de hur underbara som helst. Har fått bevis på det denna vecka :)

Och Annies lilla "spa-vecka" i Stockholm hos ex husse Martin har inte varit fy(!) skam.  Har hon ju hela tiden haft sällskap och någon som tagit väl hand om henne. Bl a har vi varit inne i stan ett par dagar och gått omkring lite både vid Universitet och KTH. Där delade vi bl a på en 90g hamburgare i blötsnöregnet :) (gissa vem som fick äta mest bröd) 
En liten tripp till Mässan i Älvsjö blev det också då en kompis vill ha sällskap dit då det var lättare att parkera bilen utanför vår bostad och gå en kvart.. Även där, på en bänk utanför entrén blev till att dela på en bamse med bröd då jag kände lite hunder i magen (låter bättre om jag skriver så*fniss*)  Och än en gång fick jag äta mest bröd :D
Och så var vi och kollade till det på dansklubben Ebba efter att ha varit på middag hos Nanna:)

Det kan tyckas att det kanske skulle vara jobbigt eller svårt att åka tunnelbana med en hund. Men inte med Annie inte. Hon finner sig snabbt till ro. En liten överblick vad det är för typer ombord sen lägger hon sig snällt ner och väntar tills man visar att det är dags att gå av.

Och jag måste få säga att det är ganska smickrande att se responsen från andra passagerare mfl. De säger inte nåt men man kan SE att de tänker: ”vilken duktig, gullig, lydig hund” etc. För hon säger ju inte ett ljud eller stretar emot. Snarare en blick som säger ”jag är snäll. kom och kela/lek med mig”.
Fattas bara att jag skulle gjort hundtricket :P

Men nu när denna vecka är slut efter många promenader, både på morronen och sent på kvällen i både regn/blötsnö och kall nordanvind, en massa bus i skogen och ompyssling rent allmänt så är det inte utan att det känns lite tomt här i lägenheten. Blev faktiskt lite tårögd emellanåt igår. Även om en hund inte kan vara med överallt så är det så otroligt tacksamt att komma hem till någon som verkligen visar att denne blir glad över att se just  MIG.

Så jag kan förstå de som verkligen lever för sin hund och att semester, jobb mm planeras utefter det. För det är nästan det jag gjort denna vecka och jag hoppas och vet att det kommer fler tillfällen att få ta hand om världens goaste Finska Lapphund. Ni som träffade henne vet jag inte överdriver.

Och sist men inte minst så kan jag stryka under på orden "det märks att du är hundkär" som en vän sa till mig sent igår när jag nämnde en viss saknad/tomhet efter bara en veckas hundjobb. Svårt att inte fästa sig vid en hund som Annie.

   

 

       

... av min blogg har äntilgen fått lite fart här :)..
Sitter nu med jämna mellanrum och ändrar looken lite här med hjälp av denna sida : http://www.designadinblogg.se/2008/july/bakgrundsbild-i-menyn.html

Tillhör inte skaran som är så värst smart när det gäller koder, stilmallar och allt vad det heter som man kan ändra.

Hur som; Du som läser min blogg, ha lite tålamod med att ändringar av olika slag sker med jämna mellanrum ett tag framöver...
Har dock inte så stora krav men det ska ju vara lite mer än en av de färdiga förslag som finns :)

Och du..Lämna gärna feedback på vad du ser :)

Thanks! / Martin