En annan del av mig

Fyra tassar och en konstant viftande svans och bedjande blickar om både mat och lek...

Veckan som nu snart är till ända har varit en av de bästa av mina schema lediga veckor. Detta beror helt enkelt på en tjej som heter Annie. Och jag vet att jag kan verkat tjatig denna vecka och prata mycket om mitt lilla hundjobb. Men det är inte för inte jag gjort det...

Hade fått äran att vara hundvakt åt en väns flickväns ena hund under en vecka medan matte Pia behövde egentid med lillsyrran som förhoppningsvis ska bli lika väluppfostrad som Annie.

Att hundar är och blir kloka och som ett barn är det inget snack om. Tas(s) de bara väl omhand av rätt människor blir de hur underbara som helst. Har fått bevis på det denna vecka :)

Och Annies lilla "spa-vecka" i Stockholm hos ex husse Martin har inte varit fy(!) skam.  Har hon ju hela tiden haft sällskap och någon som tagit väl hand om henne. Bl a har vi varit inne i stan ett par dagar och gått omkring lite både vid Universitet och KTH. Där delade vi bl a på en 90g hamburgare i blötsnöregnet :) (gissa vem som fick äta mest bröd) 
En liten tripp till Mässan i Älvsjö blev det också då en kompis vill ha sällskap dit då det var lättare att parkera bilen utanför vår bostad och gå en kvart.. Även där, på en bänk utanför entrén blev till att dela på en bamse med bröd då jag kände lite hunder i magen (låter bättre om jag skriver så*fniss*)  Och än en gång fick jag äta mest bröd :D
Och så var vi och kollade till det på dansklubben Ebba efter att ha varit på middag hos Nanna:)

Det kan tyckas att det kanske skulle vara jobbigt eller svårt att åka tunnelbana med en hund. Men inte med Annie inte. Hon finner sig snabbt till ro. En liten överblick vad det är för typer ombord sen lägger hon sig snällt ner och väntar tills man visar att det är dags att gå av.

Och jag måste få säga att det är ganska smickrande att se responsen från andra passagerare mfl. De säger inte nåt men man kan SE att de tänker: ”vilken duktig, gullig, lydig hund” etc. För hon säger ju inte ett ljud eller stretar emot. Snarare en blick som säger ”jag är snäll. kom och kela/lek med mig”.
Fattas bara att jag skulle gjort hundtricket :P

Men nu när denna vecka är slut efter många promenader, både på morronen och sent på kvällen i både regn/blötsnö och kall nordanvind, en massa bus i skogen och ompyssling rent allmänt så är det inte utan att det känns lite tomt här i lägenheten. Blev faktiskt lite tårögd emellanåt igår. Även om en hund inte kan vara med överallt så är det så otroligt tacksamt att komma hem till någon som verkligen visar att denne blir glad över att se just  MIG.

Så jag kan förstå de som verkligen lever för sin hund och att semester, jobb mm planeras utefter det. För det är nästan det jag gjort denna vecka och jag hoppas och vet att det kommer fler tillfällen att få ta hand om världens goaste Finska Lapphund. Ni som träffade henne vet jag inte överdriver.

Och sist men inte minst så kan jag stryka under på orden "det märks att du är hundkär" som en vän sa till mig sent igår när jag nämnde en viss saknad/tomhet efter bara en veckas hundjobb. Svårt att inte fästa sig vid en hund som Annie.