Det var på tiden kanske...
... att jag uppdaterar bloggen.? Var visst ett tag sen jag skrev nåt här :s. Det är ju kul att skriva!
Men på senare tid har jag faktiskt tappat det vardagliga suget lite. För det har ju funnits saker att skriva om, om jag velat/orkat. Men när man känner att vardagen inte ger så mycket inspiration eller/och att man inte orkar göra nåt åt det, då är mindre motiverat att dela med sig av sitt liv här..
Ska försöka göra en liten sammanställning av lite av vad som hänt sen jag fyllde 30 :) Och det är några vänner som säger att denna lilla down är någon form av 30års kris? Kanske de har rätt.
Nåväl. För ett par veckor sedan hade jag bestämt att jag skulle åka ner till småland och min kära hemort och hälsa på. Även om mamma och pappa var uppe och hälsade på några veckor innan så var det ju långt ifrån många av de jag vill träffa på "hemmaplan"
Sagt och gjort. Satte mig på tåget ner utan att ha bestämt när/hur jag skulle åka hem till sthlm. Och tur var väl det. För efter tågbytet i Linköping blev svaret enkelt! - Flyga hem (utan Redbull). För härdanefter ger jag inte mycket cred för SJ. Att sitta och åka gammal rälsbuss/tåg (?) sista två timmarna ner mot hemorten är inte vad jag kallar "prisvärt resealternativ" och allt vad de vill kalla sig för. Speciellt inte när det regna in i den samma. Hmm..
För SJs priser är inte relevanta mot vad det ger i utbyte. Inte heller om man jämför det dyra priset med att flyga eller köra bil och vad det ger ur miljösynpunkt.
Nog om det. Ner kom jag iallafall. Lite god, riktig husmanskost hos föräldrarna innnan jag smet iväg till danskursen som fortfarande lever vidare i det lilla samhället Ruda. Där lyckades jag "samla" många på en plats helt automatiskt av de som jag ville träffa. Lite smart är man allt.En del blev mycket överaskade.
Ett annat givet inslag i mitt besök var förstås mina syskonbarn och träffa dem utan stress eller tider att passa. En hel eftermiddag med Melvin, 4år, med bl a besök i lekparken stod på schemat :)
Även min käre mor bidrog till en trevlig kväll denna gång. Eftersom jag som bekant fyllt år tidigare i höst utan att direkt firat det hade hon bjudit hem mina farbröder med respektive på lite kvällsfika. Fick några fina presenter men som tyvärr fick läggas till arkivet till vidare då jag ännu inte har någon egen bostad som jag kan sätta MIN nich på.
Mammas nya stolthet, förutom barn och barnbarn, var en nyinskaffad kattunge på 12v som hon tagit hand om efter att några idioter lämnat dem åt sitt öde i kartong längs med motorvägen..
Efter lite mer besök, både inom occh utanför samhället, var det så småningom att ta sig mot Stockholm igen,. Denna gång med flyg som bekant. 50 min med flyg till Bromma är nåt som jag gärna gör fler gånger. Speciellt när det dessutom är BILLIGARE än tåg. Härligt att se Stockholm från ovan :)
För några veckor sen hade vi även möte på jobbet med efterföljande boulespel och lite party. Och det var riktigt kul (och svårare än jag trott) att spela boule på riktigt vis (med instruktörer): Det var långt ifrån hur man brukar göra på midsommar. Kul med att umgås lite civilt med jobbarkompisarna ibland åxå.
Även en gymt trevlig och kul tacokväll med goa vänner i Åkersberga. Ni som har Face kan se bilder där :)
Finns mer att skriva om, om man vill gå in på lite mer små saker. Men känns som att dett inlägg blivit långt nog.
Vill dock avsluta med att reflektera över ett par saker.
Det ena är att dansen är det nog dax att ta "time-out" från. Varit ute några gånger på sistone men inte känt mig glad över att få dansa eller haft nån känsla i det hela. Och trots att jag dansat i drygt 8,5 år så känns det som om man trillat ner till ruta ett och dansar som en nybörjare, utan takt, roliga/nya turer, spex, bjuda på sig själv som person mm..
Det andra är att jag faktiskt kan erkänna att jag ibland känner mig ensam/bortglömd. Ensam i den bemärkelsen att många gånger när man vill göra nåt/aktivera sig eller bara vara social är det JAG som tagit det första steget till att vilja umgås. Ytterst sällan det händer nu för tiden att någon pejlar läget rent spontant eller så (och vill träffas), utan ärende. Har några få som hör av sig nästan dagligen men bor tyvärr för långt bort för att ses...
Men ibland känns det faktiskt som om intresset av umgås inte är ömsesidigt... Eller har jag för höga krav på min omgivning?.
Hur som så är det så här det känns emellanåt. Vad som sen är "rätt" eller "fel" är inte min sak att avgöra
Ska inte fördjupa mig mer i det här nu.Svårt att förklara i textform utan att det blir fel. Men jag finns ju också..(?)
Kort kan man väl säga att man saknar en bästis inom stan som man gör allt och inget med. Inte bara prat via telefon/msn.
Vill dock poängtera att jag har många otroligt goa vänner.... M
Det var det..Tack för du/ni läste ända hit. Lämna gärna kommentar.
/ Maritn
Mysan, mammas nya misse sedan Zimba
inte änvände övergångstället på vägen
Melvin och jag i dubbelåk i rutschekanan
Boule på riktigt vis 
inget fusk här inte
Tjabba tjena Melvin!!!
