En annan del av mig

Så här dags för exakt ett år sedan visste jag inte riktigt vad jag egentligen gett mig in på. Men jag visste att det var något jag velat i drygt två år sen jag börjat hälsa på min käre kompis Kalle lite oftare som flyttat hit några år tidigare.

För er som inte hängt med riktigt pratar jag om en flytt från landsbygden i Småland till självaste huvudstaden Stockholm.

När jag tog detta beslut efter nyår för ca 1,5 år sedan, att mina planer skulle bli verklighet, var det många av mina vänner i småland som sa "Varför ska du flytta Sthlm av alla städer?"

För mig fanns det två svar på den frågan: Pga av dansen hade jag redan innan flytten en liten trygg skara med personer jag kände/känner. Och ska jag flytta från småort till storort varför inte slå på stort. VARFÖR jag flyttade förtäljer inte denna blogg. Ni som känner mig vet varför.

Hur har då detta år varit? Ska försöka sammanfatta det någorlunda kort även om det blir svårt.

Till och börja med så har jag hamnat på ett åkeri, Per Svensson Transport som jag redan från första stund kände att jag skulle trivas mycket bra på och som haft en hel del förståelse för min situation. Det har givetvis underlättat en hel del.

Första halvan av året blev det ett himla rännande mellan småland och 08 och många mil både i jobbet och privat bil då dubbla boende fanns under en tid samt att systerdotter skulle döpas, lägenhet skulle slutstädas mm.. Givetvis ett sökande efter bostad präglade större delen av sommaren tills jag hittade ett 2:a hands boende på sex månader .

Den sommaren blev det trots lite inre stress, nya miljöer och personer att bekanta sig med, väldigt lyckad då jag tror att jag har hyfsat lätt för att acklimatisera mig. Jag märkte ganska snart hur underbart kul och lätt det var att kunna göra saker lite mer spontant med sina vänner. En sak som jag saknade lite i småland.

En vinter har också upplevts i storstan på heltid och där finns det främst två saker som skiljer sig från min landsbygd. Stressen som är förknippat med storstadsfolk och som jag mest upplever på jobbet (i trafiken) förvånar mig. Vinter innebär ju per automatik att man ska ta det lugnare, vara ute i god tid, ha förståelse för väghållningsfordon mm. Tyvärr kan man ju tro att det är sommarväglag året om med tanke på det man ser en trappa upp och bristen på hänsyn i trafiken. Det andra är parkringsmöjligheter under vintern då det är p-förbud vissa dagar och tider på dygnet pga. snöröjning..Gäller att se upp (på skyltarna).

Något som inspirerar mig är att hela tiden upptäcka nya platser. Och då menar nya orter, vägar och stadsdelar. Pga. tidigare jobb kan jag nästan vad hur varje ort i Småland, Skåne och Blekinge ser ur i helhet. Men här i Sthlm får jag börja om på nytt och man blir mer och mer van och får ett litet hum om var det köpcentret ligger, hur man tar sig till punkt B utan massa onödiga omvägar (både till fots och med fordon) osv osv.

VÄNNER, det är något som betytt oerhört mycket för min trivsel här i storstan. Både vänner som stöttat mig i småland med orden som "Du gör helt rätt i som flyttar. Här finns ju inget för dig" och vänner som man kände lite på ytan här innan man flyttat hit och som man nu stundtals fått en liten djupare kontakt med. Skaran av vänner har ökat markant men tyvärr har ju också några avtagit då man nu tillhör befolkningen och inte längre är en "spännande smålänning på besök".

Hur har jag då som person förändrats av allt detta? Svårt att ge en diagnos på sig själv men om jag samlar det jag själv märkt och det som nära vänner berättat lyder domen så här:
Martin är en lite gladare och mer positiv person som behövde denna förändring i sitt liv. Han verkar lugn i sig själv men kanske lite mer stressat körsätt (påverkad av storstadstrafiken?).

Sommaren som kommer ska jag försöka ta det lite "mjukare" och bara försöka njuta av det som denna underbara stad har att erbjuda.(allt är ju långt ifrån "knark/ droger, galna människor= sthlm") Även om jag inte ska ha någon direkt semester behöver jag inte känna någon press över massa "måsten". Och trots att jag inte ännu har egen bostad känns det som om jag på något vis ändå funnit mig lite till ro.

Avslutar bloggen med att tipsa om en skiva som jag får rysningar av när jag hör. Det är en skiva som gick varm i bilen under första tiden jag bodde här och väcker vissa känslor och associationer till hela omvändningen som blev i mitt liv för ett år sen. ABSOLUTE KIDZ VOL: 23, CD 1.

Finns massvis med flera saker att skriva om men det är svårt att sålla bort så här får bloggen stanna. Lika säkert som att jag tänker stanna kvar i Stockholm.

Sist om inte minst, ett speciellt TACK till Lasse i Huddinge och Kalle (som jag är inneboende hos nu). Utan er hade det varit betydligt svårare att genomföra denna förändring/flytt.

Och tack för att just Du orkat läsa hela inlägget. Lämna gärna en kommentar...

Over end out/ Martin