En annan del av mig

"... alla andra tar bilen"

När jag var nere i småland för ett tag sen och bl a hälsade på min barndomsvän Magnus dök  det upp en tanke som nu måste printas ner...
Eftersom M var hos sin farmor fick jag lite dåligt samvete när jag skulle åka därifrån. Magnus farmor är hela 90 år och väldigt pigg..Bor visserligen på ett äldreboende men klarar sig själv till större delen...

Britta, som hon egentligen heter, känner till mina föräldrar mycket väl. Och det märktes att denna kloka och pigga dam hade en hel del att berätta om förr i tiden då hon och gubben sin satt barnvakt åt oss medan våra föräldrar var ute på nåt skoj.,. Bara för att nämna något...

Att man då i ett sånt läge måste säga efter ca bara 15 minuters samtal "Tyvärr, men jag måste åka nu. Har en hel del att göra" kändes inte alls bra.
Vad är det som egentligen är "måsten"?. Hur ofta träffar man en så pigg 90 åring med så mycket intressant att berätta? Speciellt när man själv inte längre har någon mormorf/morfar eller farmor/farfar i livet och när denna person dessutom kände till min släkt...

Nä, en kvart till kunde man gott och väl ha avvarat.. Trots min försening till både mamma och syrrans barnkalas har jag svårt att tro att de inte skulle ha förstått min situation. Även om jag är uppvuxen med uttryck som "Tider är till för att hållas. Kl 16:00 är inte samma sak som 16:05"

Träffar du en äldre människa som är pigg och pratglad - ta dig tid och lyssna!.

Vet inte vad det tagit åt mig men det känns som om det enda jag skriver om är jobbet..
Så kommer även denna att handla om.

Och vad beror ovan "fenomen" på? Hittar två, nästan tre orsaker till det.

Den första är att det är ju där jag tillbringar mer än en hälften av min vakna tid på dygnet. Sömnen är ju bara ett stilla tidsfördriv mellan jobbet och att umgås med mina underbara vänner/kompisar man har.

Den andra orsaken är att jag trivs så förbaskat med mitt jobb och har alltid gjort, trots vissa motiga dagar. Eller säga att jag trivs är nog att ta i underkant J. Älskar jobbet lika mycket som min familj och vännerna..

"Nästan tredje" är att jag har svårt att bestämma mig av hur mycket av mitt övriga privat liv jag tycker är intressant/värt att delge er. Tycker att en blogg ska ju på nåt vis fylla ett budskap till störst delen. Vill inte sitta och rabbla hur mycket köttbullar jag ätit eller varför jag för små kalsonger på mig osv....

Det råder ett visst kaos på ett känt företag i Sverige nu där jag delvis känner mig indirekt berörd. Och det beror på att en person har uttalat sig om ev. brister mm på detta företag. Personen (känner honom/henne INTE) är i samma bransch som jag, dvs. yrkeschaffis.
Och jag kan inte bara förstå vad det är för mening med att gå ut i tidningen och ta upp detta??? Vi, vi som håller HELA Sverige vid liv (tänk efter så är det ingen överdrift alls) är ju redan i många fall "kriminella" i mångas ögon. Vi kör för fort, vi har överlast, "fuskar" med raster, är både fulla och trötta, kör utan bromsar, står i vägen och mycket mycket mer, sägs det!!

Vad är syftet med hela uttalet??  Berört företag i sig lider väl tillräckligt redan?? Det späder ju bara på myten om "kriminella yrkeschaufförer". Speciellt de chaufförer som är på berörda företag ofta och hämtar/lämnar gods. De blir ju per automatik "misstänkta" även för ev sabotage kanske, eller tjallare..Rykten sprids ju snabbare än man skiter.  
Det finns mycket vi vet om olika företags rutiner, men det tycker jag är en "yrkeshemlighet" att inte sprida vidare. Oavsett om det handlar om en portkod eller tillverkningssätt, tex...

Gjort e gjort och det är inte mycket hänga upp sig för.
Tycker det bara är lite synd att en sån här mediagrej kan vändas till våran (yrkeschaufförernas) nackdel ännu mer. Vi är redan hårt utsatta som det är med "pappa blåljus" och förstoringsglaset i högsta hugg hack i häl bara för att finna nåt att skriva ut en orimligt hög böteslapp på.

Om alla ror åt rätt håll blir det mindre tungt för oss alla...

Kanske dax att skriva lite nu sen förrra kraftansträngningen sen jag la upp lite bilder. Måste tagit musten ur mig, haha...
 
Men ärligt så vet jag inte vad jag ska skriva om.:s ? Ska jag skriva om siffran 110, 20 eller bokstaven P. Att skriva om alla tre kan resultera i en lååååååång blogg och det bllir både jobbigt att skriva och läsa för dig.
Att skriva om P kan bli väääääldigt kort, om jag inte ska vända på orden och fördjupa mig.
Att skriva om 110 kan bli långt (bokstavligt talat och kanske lite tajtigt). Kan visserligen förkorta detta mycket enkelt...
Att skriva om 20 kan åxå bli kort (av privata skäl)...

110 och P har visserligen en gemensam nämnare...

Jag gör ändå ett försök att sammanfatta alla tre, 110, 20 och P....

Kossor! Det var det tips jag fick av en god vän när jag skulle handla present N . Åkte upp till en leksaksaffär i Globen för att sen om där fanns några kossor... Jojomänsan! Där fans det både "Kosing", och "Ge mig klöver" tryckta på dessa sparbössor. Den senare föll mig i smaken....

Kvällen kom och jag skulle hämta några goda vänner som åxå skulle till samma kalas... På vägen dit i bilen började vi fundera över en sak som visade sig bli mycket trevligare och bättre än vi trott. En gemensam nära vän skulle ha ett "litet" för ca 20 pers. Inget onormalt med det, men att lika många pers på lika stor yta, en student lgh på 20kvm...(??) Vad säger man..Kunde inte blivit så mycket trevligare, mysigare och mer gemenskap. Att vi var kvar ända till kl 04 får tala för sig självt... Tack för en mycket lyckad fest N..

Att inte festa i ett läge som ovan kan vara smart (hade lika kul ändå). Min chef ringde och väckte mig och undra om jag kunde köra en specialkörning. I ett sånt läge, lite sömn och yrvaken vill man ju gärna fundera en stund och återkomma. Men när chefen säger: "helst inte, för då kanske jag får det svar jag lNTE vill ha " .
Smart chef för jag sa ja innan jag visste vad det handlade om. En körning mellan ICA lagret i Sthlm till lagret i Helsingborg var det tal om

Efter x antal samtal om var jag skulle lasta, hur dags, vilket fordon osv, bar det av från Sthlm runt kl 21 i söndagskväll. Ett lass på bara 14 ton innehållande bl a blöjor och chips 
Ca 9 h, 55 mil motorväg låg nu framför mig, enkel resa. Eftersom jag inte hade mitt eget ekipage med all go musik i lånade jag ett knippe av en kompis. Men hädanefter ska jag titta i fodralen INNAN jag åker. Nästan hälften av de jag lånat var tomma..Nåja, Karlavagnen på SR P4 går att lyssna på med, till viss del.

Resan flöt på bra. En resan på nätt och jämt 110 mil t/r där nästan våren visade sig till riktigt skitväder med snödrivor och blåst avlöstes under ca 30h jag var borta. I övrigt hänvisar jag till tidigare blogg om livet på vägarna.Jag älskar mitt jobb och livet på vägarna, så det så! Denna resa inget undatag...

En helg på landsbygden kan ju vara alldeles lugn, fridfull, tystare, mindre trafik, mindre stress, skogspromenader osv. Det är vad som sägs iaf...:)

Var i helgen på en snabbvisit till Småland på bl a barnkalas och lite annat. En inre stresskänsla av att jag "måste" hinna med och hälsa på den och den, göra det och det under det dygn man är på plats kunde inte undvikas..

Och jag får nog säga att jag var ganska effektiv ändå.
Började besöket med att hälsa på min kära barndomskompis och bäste vän Magnus som var hos sin farmor på besök, innan jag redan försenad åkte hem till mor och far och installerade mig för att ännu mer försenad åkte till syrran och ettårs kalaset.
Härligt att se ungarna igen och även träffa gemensamma bekanta från "förr i tiden".

Några timmar och antal kakor,bullar och en massa bus och surr senare var det dags för nästa besök.
Sedan länge tillbaka var det planerat att dans åxå skulle hinnas med. Hem till mamsen en snabbis igen för att byta kläder och lägga håret till rätta, hämta pizza och åka till danspolarn. Tack för att jag slapp köra till dansen. Behövde minst sagt vila huvet en stund efter barnkalaset, hihi

Dagen därpå, efter väldigt lite sömn, började med att krypa under bilen för att byta dimljuslampor.
Moderna bilar i all ära, men att detta skulle ta en timme.. Jaja...Vad  hette nu igen. "lugnt på landet"..Inte i detta syfte hoppas jag....

Ett rejs till syrran igen för lite "eftersnack" och även ett socialt besök på danskursen där jag en gång lärde mig dansa. Tog med syrrans 3,5 åring genom att muta med fika och glass. Kanske han sen går i morbrors fotspår? Hoppas han man ju alltid.:)

Lite tårögd efter att ha sagt hejdå och lite kramkalas med syskon, systerbarn och föräldrar var det dags för några timmar bakom ratten igen.

Men tro inte sen att man kan köra nonstopp tebax till Sthlm. Ännu ett besök skulle hinnas med. Denna gång hos en utflyttad danskompis vars barn och sambo jag inte sett på länge.

Inre panikkänsla i bilen på väg dit. Vett och etikett säger att man inte kommer tomhänt till nån man inte sett på länge, speciellt inte när de fått barn sen man såg dem sist. Nödlösningen blev tre trisslotter i ett nallekort inhandlat på a la OK/Q8 i kvarteret innan deras bostad.

Tiden går fort när man har trevligt liksom tevattnet som rann rakt igenom mig, Tre eller fyra ggr fick jag besöka toan på en halvtimme. Nästan så jag tänkte fråga om de hade någon blöja att låna ut...

Två timmar, tre minuter och 47 sekunder senare var man åter i Stockholm och "lugnet". Denna siffra är inte uppmätt genom en GPS uträkning utan ett samtal som varade så länge. Coca-colan som skulle hållit mig vaken är fortfarande obruten...

Avslutar mitt första "riktiga" blogginlägg med en ett ordspråk: " Hemma är inte den plats där du bor - det är den plats där man förstår dig"

Trevlig vecka kära läsare! / M