"Tiden går..."
"... alla andra tar bilen"
När jag var nere i småland för ett tag sen och bl a hälsade på min barndomsvän Magnus dök det upp en tanke som nu måste printas ner...
Eftersom M var hos sin farmor fick jag lite dåligt samvete när jag skulle åka därifrån. Magnus farmor är hela 90 år och väldigt pigg..Bor visserligen på ett äldreboende men klarar sig själv till större delen...
Britta, som hon egentligen heter, känner till mina föräldrar mycket väl. Och det märktes att denna kloka och pigga dam hade en hel del att berätta om förr i tiden då hon och gubben sin satt barnvakt åt oss medan våra föräldrar var ute på nåt skoj.,. Bara för att nämna något...
Att man då i ett sånt läge måste säga efter ca bara 15 minuters samtal "Tyvärr, men jag måste åka nu. Har en hel del att göra" kändes inte alls bra.
Vad är det som egentligen är "måsten"?. Hur ofta träffar man en så pigg 90 åring med så mycket intressant att berätta? Speciellt när man själv inte längre har någon mormorf/morfar eller farmor/farfar i livet och när denna person dessutom kände till min släkt...
Nä, en kvart till kunde man gott och väl ha avvarat.. Trots min försening till både mamma och syrrans barnkalas har jag svårt att tro att de inte skulle ha förstått min situation. Även om jag är uppvuxen med uttryck som "Tider är till för att hållas. Kl 16:00 är inte samma sak som 16:05"
Träffar du en äldre människa som är pigg och pratglad - ta dig tid och lyssna!.
Absolut - det är ju dagens äldre som byggt upp vårt nuvarande samhålle, så varför inte tacka och hedra dem genom att låte de få lite extra tid i dagens sönderstressade samhälle.
Kloka ord.. Man ska lyssna på de äldre, det lärde jag mig i somras. Ska kanske inte utala mig om att många äldre vanvårdas, men jag kan ärligt säga att det är få som verkligen tar sig tid att lyssna. Jag har många fina minnen från när jag jobbade på äldreboendet i somras. Som tex när 104-åriga M förklarar med den mest utslitna gamla röst, att man för att bli så gammal, ska äta "smultron med mjölk". Och R, som när jag berättade att jag skulle sluta, kallade mig för "en ängel på jorden". Sånt glömmer man aldrig...
