En annan del av mig

"Jag kanske hinner åka på dansen i ikväll. Är du beredd att hänga med på kort varsel?" 
Så sa en tidsoptimist (jag) till en god vän i fredags...

Men när verkligheten kommer i kapp klockan inser man hur dumt man resonerar... Min kära mamma och lika kära syster var på besök i helgen och de skulle komma hem till mig på en bit mat efter några timmars bussåkning från småland. Att då ens ha mage till att tänka på nåt annat än att de ska trivas och njuta med god mat i lugn och ro och Let´s Dance på tv....:(

Det blev en toppenhelg med 2/3 av familjen på besök...Då de två skulle gå Trädgårdsmässan blev det en mycket lugn dag på lördagen. Jag vet knappt hur en kaktus ska vattnas så jag tänkte inte ens tanken på att följa med dit.:)

På kvällen en liten tripp på söder med en bit mat på Akkurat innan, delvis på begäran av mamma; en sväng till dansstället Mälarsalen. Hon vill ju veta var jag håller till ibland samt att hon åxå gillar att dansa loss...
Blev en lyckad kväll för oss alla tre. Min syster som är självlärd på bugg och inte har dansat på nästan fem år blev jag mycket imponerad av att det gick så lätt att dansa med och att hon var så duktig. Måste bero på en duktig lillebror ;)

Söndagen skiljdes vi åt vid Cityterminalen då det åter skulle sätta sig på en buss mot Småland och hemorten. En hemort som tydligen verkar vara besvärligt att svänga in en buss på då den inte alls servicevänliga busschauffören suckade när mamma lite vänligt talade om var de skulle gå av.
Att han dessutom inte ens kunde hjälpa till att lyfta in resväskorna i bagageutrymmet efter att lite motvilligt öppnat luckorna och sen inte den minsta tillstymmelse till att vilja hjälpa till gjorde mig lite irriterad. Har själv kört en hel del buss och service + trevlig + hjälpsam = en bra busschaufför. Nu skulle jag ju inte åka med själv, annars hade jag nog ifrågasatt hans kompetens..
Men jag tror ändå både mamma och syster åkte hem helnöjda efter en helg med sonen/lillebror som vägvisare i den "stora stygga staden" :)

Trodde inte jag var så känslig vad gäller att kunna börja gråta. Men såg reprisen av Let´s Dance när jag kom hem och jag erkänner: Jag blev minst sagt tårögd när jag såg vissa inslag, te x hur berörd Magnus fru var, Lailas sista dans och Annikas glädje efter segern...(helt rätt par som vann om jag MÅSTE välja)
Den som säger att dans INTE berör tror helt fel..