Från litet till stort..

"Du kan ta smålänningen ur småland men inte småland ur smålänningen"


Så här dags för exakt ett år sedan visste jag inte riktigt vad jag egentligen gett mig in på. Men jag visste att det var något jag velat i drygt två år sen jag börjat hälsa på min käre kompis Kalle lite oftare som flyttat hit några år tidigare.


För er som inte hängt med riktigt pratar jag om en flytt från landsbygden i Småland till självaste huvudstaden Stockholm.

När jag tog detta beslut efter nyår för ca 1,5 år sedan, att mina planer skulle bli verklighet, var det många av mina vänner i småland som sa "Varför ska du flytta Sthlm av alla städer?"

För mig fanns det två svar på den frågan: Pga av dansen hade jag redan innan flytten en liten trygg skara med personer jag kände/känner. Och ska jag flytta från småort till storort varför inte slå på stort. VARFÖR jag flyttade förtäljer inte denna blogg. Ni som känner mig vet varför.


Hur har då detta år varit? Ska försöka sammanfatta det någorlunda kort även om det blir svårt.


Till och börja med så har jag hamnat på ett åkeri, Per Svensson Transport som jag redan från första stund kände att jag skulle trivas mycket bra på och som haft en hel del förståelse för min situation. Det har givetvis underlättat en hel del.


Första halvan av året blev det ett himla rännande mellan småland och 08 och många mil både i jobbet och privat bil då dubbla boende fanns under en tid samt att systerdotter skulle döpas, lägenhet skulle slutstädas mm.. Givetvis ett sökande efter bostad präglade större delen av sommaren tills jag hittade ett 2:a hands boende på sex månader .

Den sommaren blev det trots lite inre stress, nya miljöer och personer att bekanta sig med, väldigt lyckad då jag tror att jag har hyfsat lätt för att acklimatisera mig. Jag märkte ganska snart hur underbart kul och lätt det var att kunna göra saker lite mer spontant med sina vänner. En sak som jag saknade lite i småland.


En vinter har också upplevts i storstan på heltid och där finns det främst två saker som skiljer sig från min landsbygd. Stressen som är förknippat med storstadsfolk och som jag mest upplever på jobbet (i trafiken) förvånar mig. Vinter innebär ju per automatik att man ska ta det lugnare, vara ute i god tid, ha förståelse för väghållningsfordon mm. Tyvärr kan man ju tro att det är sommarväglag året om med tanke på det man ser en trappa upp och bristen på hänsyn i trafiken. Det andra är parkringsmöjligheter under vintern då det är p-förbud vissa dagar och tider på dygnet pga. snöröjning..Gäller att se upp (på skyltarna).


Något som inspirerar mig är att hela tiden upptäcka nya platser. Och då menar nya orter, vägar och stadsdelar. Pga. tidigare jobb kan jag nästan vad hur varje ort i Småland, Skåne och Blekinge ser ur i helhet. Men här i Sthlm får jag börja om på nytt och man blir mer och mer van och får ett litet hum om var det köpcentret ligger, hur man tar sig till punkt B utan massa onödiga omvägar (både till fots och med fordon) osv osv.


VÄNNER, det är något som betytt oerhört mycket för min trivsel här i storstan. Både vänner som stöttat mig i småland med orden som "Du gör helt rätt i som flyttar. Här finns ju inget för dig" och vänner som man kände lite på ytan här innan man flyttat hit och som man nu stundtals fått en liten djupare kontakt med. Skaran av vänner har ökat markant men tyvärr har ju också några avtagit då man nu tillhör befolkningen och inte längre är en "spännande smålänning på besök".


Hur har jag då som person förändrats av allt detta? Svårt att ge en diagnos på sig själv men om jag samlar det jag själv märkt och det som nära vänner berättat lyder domen så här:
Martin är en lite gladare och mer positiv person som behövde denna förändring i sitt liv. Han verkar lugn i sig själv men kanske lite mer stressat körsätt (påverkad av storstadstrafiken?).


Sommaren som kommer ska jag försöka ta det lite "mjukare" och bara försöka njuta av det som denna underbara stad har att erbjuda.(allt är ju långt ifrån "knark/ droger, galna människor= sthlm") Även om jag inte ska ha någon direkt semester behöver jag inte känna någon press över massa "måsten". Och trots att jag inte ännu har egen bostad känns det som om jag på något vis ändå funnit mig lite till ro.


Avslutar bloggen med att tipsa om en skiva som jag får rysningar av när jag hör. Det är en skiva som gick varm i bilen under första tiden jag bodde här och väcker vissa känslor och associationer till hela omvändningen som blev i mitt liv för ett år sen. ABSOLUTE KIDZ VOL: 23, CD 1.


Finns massvis med flera saker att skriva om men det är svårt att sålla bort så här får bloggen stanna. Lika säkert som att jag tänker stanna kvar i Stockholm.


Sist om inte minst, ett speciellt TACK till Lasse i Huddinge och Kalle (som jag är inneboende hos nu). Utan er hade det varit betydligt svårare att genomföra denna förändring/flytt.


Och tack för att just Du orkat läsa hela inlägget. Lämna gärna en kommentar...

Over end out/ Martin


Matematik

Valborg nyss överstökat. Inte mycket att säga om..

Det som däremot kan verka mycket när man tänker efter är hur mycket korvbröd vi äter..
ALLT!!!!!! kommer med en lastbil på något sätt, vad du än gör/håller på med,det är vi ju överrens om sen tidigare..

Senaste dagarnra har jag haft riktig fin körning som jag gärna skulle vilja fortsätta med av olika anledningar. Men själva godset under dessa fyra dagar har i huvudsak bestått av fryst korvbröd.

Hur många korvbröd har då stått på flaket? Tänker inte ta fram miniräknaren men man kan säga så här:
I varje låda rymms ca 96st korvbröd. På varje pall står det 80 st lådor. Varje lass (ett/dag i fyra dagar) rymmer 48 pall. I detta lass räknas också in 5-10 pall hamburgerbröd. Men för enkelhetens skull klassar jag dessa åxå som korvbröd (då jag ej vet antal/låda och pall)

Som en extra nöt till detta kan sägas att innan körning av korbröd har jag även kört jäst som ska till bl a bagerier. Hur många korvbröd utvinner man av ca 30 ton jäst??? (ca 130 ton färsk blötjäst på dessa fyra dagar)

Tänk på den du!  :=D

Ha en trevlig långhelg! / M

Dagens citat

bland kan man få sig ett gott skratt..Eller det har jag fått många på sistone tackvare alla underbara goa vänner man umgåtts/haft kontakt med sista tiden.

Men idag fick höra nåt som berörde på djupet. Ringde hem till mn kära syster och kollade av läget i småland och i hopp om att systersonen var hemma...

Även om han inte var hemma så jag vi kunde prata har han tydligen fångat upp nåt jag sagt vid nåt tillfälle när jag hälsade på och vi lekte lite.

Citerar det Melvin sagt till min syster : "Martin säger att han inte är vuxen"
Vad han menar med det får man nog aldrig reda på då han bara är fyra år men här finns EN förklaring: http://sv.wikipedia.org/wiki/Vuxen, 

När jag hör ordet "vuxen" tänker jag i första hand på denna lilla dam:
vuxen eller?
"jag vill aldrig mera bliva stur"

Att jag dessutom börjar närma mig en "magisk" ålder gör att man tänker till lite extra *ler*

Men man är nog aldrig äldre än man gör sig. Ska nog försöka stanna på 27 (!)

"Du och jag, och några öl"

Så var den efterlängtade helgen redan kommen och gången (på tok för fort) En helg som nog får gå i smilets tecken...

Min alltid gode och för evigt goa (barndoms) vän var på besök i helgen.. I första hand för att hälsa på en släkting men som blev inställt av olika anledningar. Men detta hindrade inte Magnus från att ändå dra ca 80 mil t/r, bara för att hälsa på mig för första gången sen jag flyttade från bygden. Det kallar jag trogen vänskap!


Och det blev en helg precis som väntat (nästan) där uttryck som "vad är det gubbjävel" blev en fras som användes flitigt oss två trogna grabbar emellan.

Inget planerat för fem öre vad vi skulle hitta på mer än att lite alkohol skulle konsumeras (festar ytterst sällan så nu var det tillfälle för det). Mat?? Ja, två mindre lyckade kockar i ett kök är dömt att misslyckas så det blev att äta allt från kinamat till räksmörgås.


En helg i Stockholm behöver inte betyda en helg i Stockholm. För med lite kort varsel, dvs mitt i natten efter några öl på balkongen, kan man ju boka en x-ning för att sedan åka på densamma ca 15 timmar senare...

Sagt och gjort. Och det blev en x-ning med många härliga skratt, grabbiga utryck och en riktig överraskning. Nej, Magnus friade inte till mig, eller tvärtom heller, (vi är lagda åt andra hållet även om jag fick tips av en vän att vi, M och jag, skulle sova skavfötters, hihi)


Av en slump tittade jag in genom skyltfönstret på Taxfree när vi gick förbi och vem fick man se då om inte en bybo från hemma i småland. Och inte vem som helst när jag väl gjorde en konfrontation med personen. Det var Marie som jag gått danskurs ihop med några terminer i småland. Gissa vilka som dansade bugg i ett hörn på discogolvet  sen(!).Underbart kul och trevligt... Småläningar finns överallt när man minst anar :)


Men en x-ning består ju av så mycket mer än party och dans. Tyvärr (?) fick jag inleda hela båtresan med att lämna min käre vän själv i drygt en och en halv timme för att gå på massage och spa då en stel nacke och rygg inte ville ge med sig. För att överhuvudtaget kunna fortsätt kvällen med någorlunda normala rörelser (att bara öppna dasslocket var ett ansträngande moment tex) var detta ett måste men attans så skönt med bubbelpool, bastu och soft musik...


I skrivande stund vet jag att "gubben" har kommit hem till sin familj och ligger och sover med många härliga minnen och skratt från helgen som gått. För det kommer i alla fall jag att göra och glädjas åt att vi fick umgås lite "på tu man hand" och skratta gått åt varandras tokigheter. 
Lite synd dock att inte du åxå var ledig några dagar till då rena grabbhelger är sällsynt...


/ Puss och kram \


 

han och jag

en öl med sin bäste vän på en solig balkong, kan det bli bättre?


Varför le?


varför måste man le stort på varje bild?


 

lite mat
en "liten" räksmörgås är klassisk frukost på x-ning

Papperslösa samhället (?)

"Det blir inte så mycket papper med dator va?"

Så lät det för många herrans år sen.. Ikväll var vi på en liten utbildning inom företaget då nya handdatorer ska installeras i samtliga bilar.
Datorerna ska användas som ett komplement till fraktsedlarna... Själva grejen hur man ska göra med handdatorn var inte så svårt.
Men varför ska det vara så många olika moment bara för att flytta en pall från punkta A till B som måste knappas in?..Visst, jag har lite förståelse över det här fallet Schenkers logistik och deras affärsidé. Men ändå går det lite till överdrift tycker jag...

Och hur var det sen med mindre papper (?)...Fraktsedeln som ändå måste skirvas på osv ska ju tillbaka till företaget..Och infon som jag samlat i handdatorn kommer ju garanterat ut på ett papper som en back-up sen, eller??..

Nu är jag absolut inte negativ till nymoderniheter utan är bara lite fundersam över att det ska vara så "flashit" bara för att en dator är inblandad.....

Kvällen avnjöts med ett glas starkcider från ett varmt bad... Jobbar man mycket i ett kyllager är det nog bra för lederna att få lite värme..Men mer än så behövs nog.....Kanske dax att ta i det där med motion på riktig,...

Ha en fin fin lill-lördag :) / M


"Red Bull ger dig vingar"..Eller hur??

Vissa dagar ter sig lite märkligt, eller rättare sagt hur man fördriver tiden på dessa.
En dag som denna då man vakna på tok för tidigt av olika anledningar kunde man ju bara inte sitta hemma och se solen gå oanvänd förbi på himeln :)
Efter ett par sms med en mycket god vän som bor lite "på landet" en bit utanför stan och övertalande från henne om att "skippa frukosten och kom hit och ät" (för att spara dyr prattid) åkte jag med snabba ryck mot lite nordligare breddgrader.

En helt underbar förmiddag i solen där vi prata om allt och inget, både tråkiga och roliga saker, fkade och bara njöt. Att dessutom telefonen var kvar i bilen gjorde inte saken sämre. Är man på "landet" vill man ju njuta av lugnet och fågelkvitter:)

Tiden går fort när man har trevligt och min gode vän skulle iväg på annat. Men i stället för att åka hem tog jag en sväng förbi Arlanda Flygplats. Flygplan är nåt som alltid facinerat mig. Och en dag som denna med klarblå himmel kunde man ju inte annat än bara stå och titta på dessa vidunder i timtal.

Och vissa saker får tala för sigt självt:: Betalar man 50 spänn i P-avgift bara för att gå i Sky City och ta nåt att äta medan man tittar på allt som rör sig på banan (och se alla spännande passagerare) samt när P-tiden gått ut förflyttar man sig utanför området bara för att se "något maffigt" flyga över huvudet. Står man då kvar på samma plats i flera timmar, stundtals pratande i telefon...Ja, då vet i hundan om man inte borde tänka på hur man man mår, egentligen :). Var nog på Arlanda området i ca fyra timmar (!)

Fast och andra sidan, från vilken plats på jorden jag pratar i telefon har väl ingen betydelse. Jag var ju iallafall utomhus i solen:)

Trevligt resa kära läsare!

Högt i det blå!
Högt i det blå! Ingen stor jumbo Airbus men...

bara flyg
Ingen fågel utan ett flygplan

Solkräm på!

Jaha, då har våren förhoppningsvis äntligen kommit för att stanna för att sedan gå över till sommar. Men man ska aldrig säga aldrig. Nästa gång man vaknar kanske det är en halvmeter snö ute :D (!)

Men den rätta känslan av våren får man när man kan gå ut på balkongen och äta frukost/middag efter man ha jobbat och slitit en natt på vägarna.

Och den rätta känslan av sommaren blir när man kan vara ute sent om kvällarna, helst vara i en park med goda vänner och sitta och fika/grilla tills solen går ner...För att inte tala om utedanserna som kör igång runt valborg :)

Ja, det finns mycket man kan skriva om varma sommarvindar, trevliga kvällar utomhus till långt sent in på småtimmarna. Och att folk blir mer glada och lättsamma (lättklädda?) gör inte saken sämre  *ler*


Trevlig helg!/ M



vad är väl en frukost på balkongen i solen? Alldeles underbar :)
frukost på balkongen


Påskharen

Detta blir ett inlägg lite utöver det vanliga... Har ju som mål att försöka ha ett budskap med det jag skriver.
Kankse lyckas denna gång också...

Påsken närmar sig och med den en massa roligheter. Det är dans, träffa familjen/släkten, börja våryra lite ute, åka till landet osv..

För mig känns det som om allt detta kan kvitta (inte bokstavligt talat).. Men jag erkänner att det är lite för mycket hysteri överlag kring de flesta högtider. Varför måste allt speedas upp??

Själv kommer jag att jobba ända fram till sent på fredagkväll vilket på sätt och vis känns förbaskat skönt. Då behöver jag inte ha ågren för allt man "borde" ha gjort/göra i stället. Men visst, det vore kul och kanske hinna åka ut på nån dans, komma bort från stan lite.träffas och umgås med nån utan att det är ett "måste" just för att det är påsk. Eller det är kanske just därför man känner ett "måste", just för att det är påsk och det tillhör helgen??

Min stora förhoppning är dock att min käre vän och hans flickvän behöver en x-tra husse åt sina fyrbenta vänner i helgen..
Så är du en hare som läser detta -  gå och göm dig :)
jag är vackrast
mammas skyddshelgon Zimba (på tal om djur)

Vår dag eller vårdag med Ragnar?

Vilken underbart skön dag idag :)
Trodde jag skulle bli sittandes inne idag, men det hade inte samvetet ro till. Igår var jag så trött att jag satt och somnade med fingrarna på tangentbordet när jag chattade och vakande av att det pep och blinkade " meddelandet för stort och kan ej skickas". Idag skulle jag ta vara på dagen på ett bättre sätt

Efter att ha "bjudit ut in mig själv" till en träff med en av mina goaste vänner blev det en liten tripp i solen där vi bara satt och njöt, pratade och skrattade medan vi åt på varsin mycket välsmakande glass på en parkbänk tillsammans med flugan Ragnar.
En liten promenix i solen där "men röd är en vacker färg"  är skäl nog att för att gå mot röd gubbe  :D

Ena promenaden avlöste den andra. På väg hem med kollektivtrafiken fick jag ett samtal av en annan vän som behövde prata av sig lite under en något längre motionssträcka. Hem och byta skor och sen på det igen .Solen sken ikapp med oss hela kvällen.
Under denna lilla rutt fick jag lära mig att man kan tjäna tio spänn genom att vrida på huvudet. Biträdet i butiken där vi tog vårat pitstop-fika (som avnjöts på en brygga vid vattnet tills solen gick ner) sa: "Varför tittar du där?".
Fattade ingenting utan fortsatte titta på samma skyllt bakom disken
"Titta inte på den. Vänd dig om. vi har kampanj, 39 kr istället för 49 om du läser den andra skylten"

Blev en helt lyckad eftermiddag/kväll. Skönt att det inte blev dans som det var tänkt. Detta var verkligen toppen med två toppen personer att valla runt med.

Tack S och M för en underbar vårdag i solen!


"Tiden går..."

"... alla andra tar bilen"

När jag var nere i småland för ett tag sen och bl a hälsade på min barndomsvän Magnus dök  det upp en tanke som nu måste printas ner...
Eftersom M var hos sin farmor fick jag lite dåligt samvete när jag skulle åka därifrån. Magnus farmor är hela 90 år och väldigt pigg..Bor visserligen på ett äldreboende men klarar sig själv till större delen...

Britta, som hon egentligen heter, känner till mina föräldrar mycket väl. Och det märktes att denna kloka och pigga dam hade en hel del att berätta om förr i tiden då hon och gubben sin satt barnvakt åt oss medan våra föräldrar var ute på nåt skoj.,. Bara för att nämna något...

Att man då i ett sånt läge måste säga efter ca bara 15 minuters samtal "Tyvärr, men jag måste åka nu. Har en hel del att göra" kändes inte alls bra.
Vad är det som egentligen är "måsten"?. Hur ofta träffar man en så pigg 90 åring med så mycket intressant att berätta? Speciellt när man själv inte längre har någon mormorf/morfar eller farmor/farfar i livet och när denna person dessutom kände till min släkt...

Nä, en kvart till kunde man gott och väl ha avvarat.. Trots min försening till både mamma och syrrans barnkalas har jag svårt att tro att de inte skulle ha förstått min situation. Även om jag är uppvuxen med uttryck som "Tider är till för att hållas. Kl 16:00 är inte samma sak som 16:05"

Träffar du en äldre människa som är pigg och pratglad - ta dig tid och lyssna!.

Tillslut tar även tiden bilen och kommer i kapp dig!

"Jasså, ska jag dit åxå?"

"Jag kanske hinner åka på dansen i ikväll. Är du beredd att hänga med på kort varsel?" 
Så sa en tidsoptimist (jag) till en god vän i fredags...

Men när verkligheten kommer i kapp klockan inser man hur dumt man resonerar... Min kära mamma och lika kära syster var på besök i helgen och de skulle komma hem till mig på en bit mat efter några timmars bussåkning från småland. Att då ens ha mage till att tänka på nåt annat än att de ska trivas och njuta med god mat i lugn och ro och Let´s Dance på tv....:(

Det blev en toppenhelg med 2/3 av familjen på besök...Då de två skulle gå Trädgårdsmässan blev det en mycket lugn dag på lördagen. Jag vet knappt hur en kaktus ska vattnas så jag tänkte inte ens tanken på att följa med dit.:)

På kvällen en liten tripp på söder med en bit mat på Akkurat innan, delvis på begäran av mamma; en sväng till dansstället Mälarsalen. Hon vill ju veta var jag håller till ibland samt att hon åxå gillar att dansa loss...
Blev en lyckad kväll för oss alla tre. Min syster som är självlärd på bugg och inte har dansat på nästan fem år blev jag mycket imponerad av att det gick så lätt att dansa med och att hon var så duktig. Måste bero på en duktig lillebror ;)

Söndagen skiljdes vi åt vid Cityterminalen då det åter skulle sätta sig på en buss mot Småland och hemorten. En hemort som tydligen verkar vara besvärligt att svänga in en buss på då den inte alls servicevänliga busschauffören suckade när mamma lite vänligt talade om var de skulle gå av.
Att han dessutom inte ens kunde hjälpa till att lyfta in resväskorna i bagageutrymmet efter att lite motvilligt öppnat luckorna och sen inte den minsta tillstymmelse till att vilja hjälpa till gjorde mig lite irriterad. Har själv kört en hel del buss och service + trevlig + hjälpsam = en bra busschaufför. Nu skulle jag ju inte åka med själv, annars hade jag nog ifrågasatt hans kompetens..
Men jag tror ändå både mamma och syster åkte hem helnöjda efter en helg med sonen/lillebror som vägvisare i den "stora stygga staden" :)

Trodde inte jag var så känslig vad gäller att kunna börja gråta. Men såg reprisen av Let´s Dance när jag kom hem och jag erkänner: Jag blev minst sagt tårögd när jag såg vissa inslag, te x hur berörd Magnus fru var, Lailas sista dans och Annikas glädje efter segern...(helt rätt par som vann om jag MÅSTE välja)
Den som säger att dans INTE berör tror helt fel..

Avslutar därför detta inlägg med något mycket klokt Laila Bagge sa i programmet:

"Man blir så lycklig i kroppen av att dansa. Det borde fler människor göra"

Vi sitter alla i samma båt

Vet inte vad det tagit åt mig men det känns som om det enda jag skriver om är jobbet..
Så kommer även denna att handla om.


Och vad beror ovan "fenomen" på? Hittar två, nästan tre orsaker till det.


Den första är att det är ju där jag tillbringar mer än en hälften av min vakna tid på dygnet. Sömnen är ju bara ett stilla tidsfördriv mellan jobbet och att umgås med mina underbara vänner/kompisar man har.


Den andra orsaken är att jag trivs så förbaskat med mitt jobb och har alltid gjort, trots vissa motiga dagar. Eller säga att jag trivs är nog att ta i underkant J. Älskar jobbet lika mycket som min familj och vännerna..


"Nästan tredje" är att jag har svårt att bestämma mig av hur mycket av mitt övriga privat liv jag tycker är intressant/värt att delge er. Tycker att en blogg ska ju på nåt vis fylla ett budskap till störst delen. Vill inte sitta och rabbla hur mycket köttbullar jag ätit eller varför jag för små kalsonger på mig osv....


Det råder ett visst kaos på ett känt företag i Sverige nu där jag delvis känner mig indirekt berörd. Och det beror på att en person har uttalat sig om ev. brister mm på detta företag. Personen (känner honom/henne INTE) är i samma bransch som jag, dvs. yrkeschaffis.
Och jag kan inte bara förstå vad det är för mening med att gå ut i tidningen och ta upp detta??? Vi, vi som håller HELA Sverige vid liv (tänk efter så är det ingen överdrift alls) är ju redan i många fall "kriminella" i mångas ögon. Vi kör för fort, vi har överlast, "fuskar" med raster, är både fulla och trötta, kör utan bromsar, står i vägen och mycket mycket mer, sägs det!!


Vad är syftet med hela uttalet??  Berört företag i sig lider väl tillräckligt redan?? Det späder ju bara på myten om "kriminella yrkeschaufförer". Speciellt de chaufförer som är på berörda företag ofta och hämtar/lämnar gods. De blir ju per automatik "misstänkta" även för ev sabotage kanske, eller tjallare..Rykten sprids ju snabbare än man skiter.  
Det finns mycket vi vet om olika företags rutiner, men det tycker jag är en "yrkeshemlighet" att inte sprida vidare. Oavsett om det handlar om en portkod eller tillverkningssätt, tex...


Gjort e gjort och det är inte mycket hänga upp sig för.
Tycker det bara är lite synd att en sån här mediagrej kan vändas till våran (yrkeschaufförernas) nackdel ännu mer. Vi är redan hårt utsatta som det är med "pappa blåljus" och förstoringsglaset i högsta hugg hack i häl bara för att finna nåt att skriva ut en orimligt hög böteslapp på.

Om alla ror åt rätt håll blir det mindre tungt för oss alla...


Varför anstränga sig...

Precis när jag skrvit färdigt och publicerat förra bloggen ringde telefon..Släpet är funnet och jag vet inte om man ska skratta eller bli förbannad...
Det hittades inom stan och P:na hade endast stulit två pall!!! Så mycket jobb för så lite...
I övrigt verkar det vara orört/oskadat, både övrig last och själva släpet...

Men tanken "ska man stjäla nåt så gör det ordentligt" är oundviklig..Fast givetvis skönt att det inte var värre trotts allt...

Hänger inte på storleken eller längden

Kanske dax att skriva lite nu sen förrra kraftansträngningen sen jag la upp lite bilder. Måste tagit musten ur mig, haha...
 
Men ärligt så vet jag inte vad jag ska skriva om.:s ? Ska jag skriva om siffran 110, 20 eller bokstaven P. Att skriva om alla tre kan resultera i en lååååååång blogg och det bllir både jobbigt att skriva och läsa för dig.
Att skriva om P kan bli väääääldigt kort, om jag inte ska vända på orden och fördjupa mig.
Att skriva om 110 kan bli långt (bokstavligt talat och kanske lite tajtigt). Kan visserligen förkorta detta mycket enkelt...
Att skriva om 20 kan åxå bli kort (av privata skäl)...

110 och P har visserligen en gemensam nämnare...

Jag gör ändå ett försök att sammanfatta alla tre, 110, 20 och P....

Kossor!
Det var det tips jag fick av en god vän när jag skulle handla present N . Åkte upp till en leksaksaffär i Globen för att sen om där fanns några kossor... Jojomänsan! Där fans det både "Kosing", och "Ge mig klöver" tryckta på dessa sparbössor. Den senare föll mig i smaken....

Kvällen kom och jag skulle hämta några goda vänner som åxå skulle till samma kalas... På vägen dit i bilen började vi fundera över en sak som visade sig bli mycket trevligare och bättre än vi trott. En gemensam nära vän skulle ha ett "litet" för ca 20 pers. Inget onormalt med det, men att lika många pers på lika stor yta, en student lgh på 20kvm...(??) Vad säger man..Kunde inte blivit så mycket trevligare, mysigare och mer gemenskap. Att vi var kvar ända till kl 04 får tala för sig självt... Tack för en mycket lyckad fest N..


Att inte festa i ett läge som ovan kan vara smart (hade lika kul ändå). Min chef ringde och väckte mig och undra om jag kunde köra en specialkörning. I ett sånt läge, lite sömn och yrvaken vill man ju gärna fundera en stund och återkomma. Men när chefen säger: "helst inte, för då kanske jag får det svar jag lNTE vill ha " .
Smart chef för jag sa ja innan jag visste vad det handlade om. En körning mellan ICA lagret i Sthlm till lagret i Helsingborg var det tal om

Efter x antal samtal om var jag skulle lasta, hur dags, vilket fordon osv, bar det av från Sthlm runt kl 21 i söndagskväll. Ett lass på bara 14 ton innehållande bl a blöjor och chips 
Ca 9 h, 55 mil motorväg låg nu framför mig, enkel resa. Eftersom jag inte hade mitt eget ekipage med all go musik i lånade jag ett knippe av en kompis. Men hädanefter ska jag titta i fodralen INNAN jag åker. Nästan hälften av de jag lånat var tomma..Nåja, Karlavagnen på SR P4 går att lyssna på med, till viss del.

Resan flöt på bra. En resan på nätt och jämt 110 mil t/r där nästan våren visade sig till riktigt skitväder med snödrivor och blåst avlöstes under ca 30h jag var borta. I övrigt hänvisar jag till tidigare blogg om livet på vägarna.Jag älskar mitt jobb och livet på vägarna, så det så! Denna resa inget undatag...


ett vanligt inslag på ett vanligt jobb

normal arbetsmiljö på ett normalt jobb


Det jag inte älskar är folk som inte kan skilja på ditt och mitt och andras egendom. Hade det varit första april hade jag nog inte tagit åt mig. Men under min lilla tripp på 110 mil fick jag, och även mina kollegor ett meddelande på den lilla PC-pocketen vi har i bilarna att nån/några Puckon har stulit vårat släp som till hör "min" bil jag kör i vanliga fall. Stals tydligen samma natt som jag körde ner till Helsingborg. Släpet lastat med livsmedel från Scan och stod "inlåst" på allmänt område. Ge faan i våra prinskorvar och köttbullar mm!!!!

Dax och hänga upp tvätt! Trevlig kväll!

Medan jag väntar....

Då så..Detta är mitt första försök att lägga ut bilder medan jag väntar på att klura ut nåt att skriva om... (gjorde säkert fel för det tog tid)
Bilderna är från mitt nuvarande jobb. Håll till godo!

Lastbilen - chaffisens bästa vän!

25,25 meters ekipaget inbackad för lastning av livsmedel


Det gäller att förberda sig väl innan så att allt gods får plats. Ingen pall får bli över!


Släpet är ganska långt när man står längst bak och ska börja lasta


Bilen färdiglastad..Gäller att nyttja höjden väl för att få plats


Trevlig helg!

Väntans tider

Medan jag klurar ut vad jag ska skriva härnäst ska jag göra ett försök att lägga ut bilder från mitt älskade jobb...

Flashback

Dett är en blogg som jag skrvit vid ett tidigare tillfälle på en annan sajt. Har dock bytt jobb sen denna skrevs men det finns många liknelser med det jag håller på med idag. Detta är åxå en av de bloggar jag fick bra respons/feedbak på som jag nämnt tidigare.


 
Var så god och läs om "En yrkeschaffis vardag"
 

Jaha, då har man jobbat tre nätter efter en shemalagd ledig vecka. Men att det skulle bli 66,6% fel på dessa ynka nätter trodde jag inte.

Låt mig ge en liten bild av hur några dygn på vägarna kan se ut. Tänker inte dra in EU:s regler i det hela, då räcker inte kvällen till.


Normalt sett brukar man få reda på av kollegan som kör innan vad jag ska göra under natten och planerar därför matsäcken därefter. Det visar sig ju ibland att man kan äta ute å tar då med sig mindre egen mat. Sååå tråkigt med mackor etc....


Så skulle även två av dessa tre kvällar gå till, trodde jag ja...Första kvällen pajar lastbilen och jag tvingas leva på 5 smörgåsar från kl 15 till läggdax vid ca 0400 på morronen. Shit happens.. Närmsta matställe 2 mil från mig och dålig täckning på nallen.


Andra natten flyter på riktigt bra. Har sällskap men en annan bil och vi lyckas tajma och äta på samma matställe (McD) + att vi hade sällskap större delen från Norrköping och ner mot småland. Bra och kul med komradio ibland.


Fredagen är mat medtagen för nästan hela natten. MEN bl a pga av elefel och oljeläckage och lite annat skit som hände fick detta skjutas på tlll sent på efternatten. Att man dessutom inte sovit mkt innan för att man skulle upp och klippa sig mm och även inte varit så noga med att äta innan gjorde ju inte humöret bättre när det ena felet efter det andra avlöstes. Skulle ju bli en lagom lugn natt med tid för riktigt matrast, eller hur???


Istället utmanar man ödet å kör utan en enda poss-lampa på hela sidan av bilen (släpet lyste dock och jag hade fram och baklyse på bilen), värmer maten i micron medan man lastar och har så jäkla bråttom att man bränner sig på tungan när man väl får några minuter kvar att äta på. Passerar en poliskontroll och pulsen upp i 200.!! Men turligt nog vänder de åt andra hållet. Bättre de jagar "riktiga" bovar än en chaffis som bara, trots allt, gör sin plikt enligt Renfelt och c/o.

Detta, att ibland bara kunna äta när man har tid, inte när man är hungrig, går upp på "omänskliga" tider, trötthet som botas med go dansmusik och RedBull, köra i dåligt väglag vad som än sägs, och mycket mycket mer...Ja, detta är vardag för oss som dagligen nöter gummi och vi e kanske ett lustigt folk som gör detta på dessa vilkor.


MEN, och det är ett stort MEN: När såna här saker händer ibland tänker man på alla fördelar man har, och dessa e inte nådiga. Läs och döm själv..


Beroende på om man kör dag eller natt. Men man ger sig i väg runt 0400 på morronen med 60 ton under baken och 24 meter bakom ryggen medan de flesta i landet forf. sover. Man möter kanske ett fåtal bilar, vägen i övrigt helt fri. Det enda som syns e ljuset från lastbilen..
Efter någon timmes körning ser man solen sakta men säkert krypa upp över horisonten, man ser hur städer och byar vaknar till liv allt eftersom. Fler bilar än 10 på en 15 mils sträcka börjar man möta. Man ser hur städer och vägar utvecklas och byggs om från dag till dag, vecka till vecka...

Och i hytten är det enda som hörs radion eller CD spelaren med go musk på. samt ett skönt motorljud. Ingen maskin eller chef som kommer och för annat väsen vid ett visst klockslag. Och vill jag ha tyst så har jag det. Telefon kanske ringer, bara en kollega som önkar godmorron, eller natt.

Farthållaren låst på 83km /h (nästan så polisongerna blåser), lastbilen gungar lite i takt till den den svenka vägstandarden (?!) den försöker följa och man sitter och gör lite coola mooves på de få kvadrat dm man har nedanför pedalerna samtidigt som man sjunger med till Titanix låt: "Finns det ingenting du saknar". (i det läget skriker man NEJ! på refrängen)

För det finns väl ingen som har påstått att en lastbilschaffis INTE kan sjunga..? *smile*


Ja, livet på vägarna kan ju vara helt fördjävligt, stressigt, skitigt och man nästan svälter vissa dagar.

Men det tar jag så gärna för det är ju åxå så underbart, vackert och avslappnade 8 av 10 dagar. Aldrig att jag byter bort detta hur djävligt det än må vara ibland. Skulle du?


Och än har jag inte känt ågren för att gå upp till jobbet runt 0300 under mina ca sju år på vägarna...

Ursprungligt inlägg ovan skrevs i början av år 2008
och känslan i sista meningen sitter kvar än.


Utan lastbien stannar Sverige - tänk på det! :)!

2 timmar, 3 minuter och 47 sekunder

En helg på landsbygden kan ju vara alldeles lugn, fridfull, tystare, mindre trafik, mindre stress, skogspromenader osv. Det är vad som sägs iaf...:)


Var i helgen på en snabbvisit till Småland på bl a barnkalas och lite annat. En inre stresskänsla av att jag "måste" hinna med och hälsa på den och den, göra det och det under det dygn man är på plats kunde inte undvikas..


Och jag får nog säga att jag var ganska effektiv ändå.
Började besöket med att hälsa på min kära barndomskompis och bäste vän Magnus som var hos sin farmor på besök, innan jag redan försenad åkte hem till mor och far och installerade mig för att ännu mer försenad åkte till syrran och ettårs kalaset.
Härligt att se ungarna igen och även träffa gemensamma bekanta från "förr i tiden".


Några timmar och antal kakor,bullar och en massa bus och surr senare var det dags för nästa besök.
Sedan länge tillbaka var det planerat att dans åxå skulle hinnas med. Hem till mamsen en snabbis igen för att byta kläder och lägga håret till rätta, hämta pizza och åka till danspolarn. Tack för att jag slapp köra till dansen. Behövde minst sagt vila huvet en stund efter barnkalaset, hihi


Dagen därpå, efter väldigt lite sömn, började med att krypa under bilen för att byta dimljuslampor.
Moderna bilar i all ära, men att detta skulle ta en timme.. Jaja...Vad  hette nu igen. "lugnt på landet"..Inte i detta syfte hoppas jag....


Ett rejs till syrran igen för lite "eftersnack" och även ett socialt besök på danskursen där jag en gång lärde mig dansa. Tog med syrrans 3,5 åring genom att muta med fika och glass. Kanske han sen går i morbrors fotspår? Hoppas han man ju alltid.:)


Lite tårögd efter att ha sagt hejdå och lite kramkalas med syskon, systerbarn och föräldrar var det dags för några timmar bakom ratten igen.

Men tro inte sen att man kan köra nonstopp tebax till Sthlm. Ännu ett besök skulle hinnas med. Denna gång hos en utflyttad danskompis vars barn och sambo jag inte sett på länge.

Inre panikkänsla i bilen på väg dit. Vett och etikett säger att man inte kommer tomhänt till nån man inte sett på länge, speciellt inte när de fått barn sen man såg dem sist. Nödlösningen blev tre trisslotter i ett nallekort inhandlat på a la OK/Q8 i kvarteret innan deras bostad.


Tiden går fort när man har trevligt liksom tevattnet som rann rakt igenom mig, Tre eller fyra ggr fick jag besöka toan på en halvtimme. Nästan så jag tänkte fråga om de hade någon blöja att låna ut...


Två timmar, tre minuter och 47 sekunder senare var man åter i Stockholm och "lugnet". Denna siffra är inte uppmätt genom en GPS uträkning utan ett samtal som varade så länge. Coca-colan som skulle hållit mig vaken är fortfarande obruten...


Avslutar mitt första "riktiga" blogginlägg med en ett ordspråk: " Hemma är inte den plats där du bor - det är den plats där man förstår dig"


Trevlig vecka kära läsare! / M


3, 2, 1 -Kör!

Då har man funderat klart på det här med blogg och även bollat tankar med andra "bloggisar".

Det e bara att köra på men med en "regel" att följa:

Skirv (i Word först), läs igenom, redigera och tänk igenom texten, läs igenom igen och ev ändra samt undivk för mycket detaljskrivningar -SEN publicera!

Med detta i åtanke blir det ett litet inlägg om helgen direkt efter detta som "belöning"...

Trevlig läsning! / M

Att göra det omvända

Bara andra dagen och jag är redan igång och skriver...Hmm..Kommer inte alls gå som det var tänkt, dvs, hålla igen lite och inte skriva så ofta :)
Men nån stans är det himla kul att skriva lite åxå..Bolla lite med ord och formuleringar osv.. 
Men som jag sa i förra inlägget; det gäller att vårda orden och sitt privatliv. Här kommer det att bli en lite utnmning för mig. Har lite lätt att ibland skena iväg och bara skriva på..

Tänkte jag skulle smygstarta denna blogg lite och gå som "katten runt het gröt". Har lagt upp en liten taktik för det hela eftersom jag egentligen är lite motståndare till denna form av dagbok och vill därför inte redovisa för mycket nu i början :)

Vad skriver man om? Hur mycket skriver man om saker? Vad är av intrresse för andra utan att jag sunkar ner mig själv eller att det blir en massa pladder bara?

Ska snart sätta mig några timmar i bilen för att hälsa på släkten x antal mil härifrån. Då kan jag fundera ut vad det ska bli av detta framöver :)
Fick en "varning" av en god vän att det lätt kan bli ett beroende med skrivandet:) Undrar vad hon mena med det *ler*

Må väl! / M

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0